Simon flyttade från Valdemarsvik i Östergötland till Varberg på västkusten. Ett ganska stort språng både geografiskt och miljömässigt. Visst, havet finns där på båda sidorna av Sverige, men det kan ändå vara tufft att lämna det invanda och trygga därhemma på landsorten och hamna i något helt nytt och mycket större. Utan närhet till gamla vänner och familj. ”Korridoren” på studentboendet har blivit hemma.

Simon Pettersson på LänganEtt korridorsboende som Östergården, eller Längan – som studenterna själva kallar det, kan för många vara det perfekta boendet när man flyttar hemifrån.

Simon Pettersson är 20 år. Han började butikschefsprogrammet på Campus Varberg direkt efter gymnasiet och har precis klarat av första terminen.

– Det är ganska hektiskt just nu och jag är väldigt glad att jag fick ett studentrum här. Man har ju hört att det kan vara stökigt att bo på det viset, men vi har en kanonkorridor – två killar och sex tjejer – där alla tar hänsyn till varandra på ett bra sätt. Det fina är också att vi faktiskt är fyra stycken här som går samma utbildning och i samma klass. De kallar oss för ”Enheten” för vi hänger ihop nästan hela tiden. Bra eller dåligt? För min del har det varit bra, det har hjälpt mig både i studierna och på fritiden.

 Man kan ju tycka att 20 kvadrat är i det minsta laget, men för Simon verkar det vara helt OK.

– Jag har absolut tillräckligt med plats och jag känner inte att det är trångt. Det är klart, man får ju hålla ordning på prylarna. Nu ska jag dessutom få egen dusch. Från början delade två studenter på en dusch, men det ändrar man nu. Det är väldigt fräscht och nytt här och de håller husen i ordning. Jag har en säng, soffa, TV, bord och ett eget badrum med dusch. Blir man fler har vi det gemensamma köket i korridoren där vi nu har 14 stolar. Vet inte om det ska vara så eller om någon har fixat fler? Sedan har vi ett allrum längst bort.

Jag till och med diskar själv …
Det hela fungerar tydligen bra för Simon berättar att nästan varje fredag så är det förfest på deras korridor, eller någon annan korridor på ”Längan” som det kallas. Sedan brukar det nästan alltid sluta på nattklubben Oscars.

– Det fungerar utmärkt mellan oss allihop och ingen har skällt på mig ännu. Jag är lite förvånad. Jag diskar till och med mina grejor och det har ju alltid någon annan gjort tidigare … Det kändes skönt att komma bort från allt det gamla hemma i Valdemarsvik, att få lite ombyte och då är det helt fantastiskt att få bo så här. Sedan ska jag ärligt säga att det är ännu roligare att komma hem och hälsa på nu, när man hinner.